Just i skrivande stund sitter jag på bussen, solen skiner på mig genom fönstret och jag lyssnar på bra musik i mina hörlurar. Idag känner jag mig tacksam för mitt liv. Det har jag nog aldrig gjort tidigare. Efter ett mycket upplysande besök hos min psykolog imorse har jag känt mig stark! Det är okej att jag inte alltid är den starkaste och tuffaste personen i världen som klarar allt. Det kanske låter konstigt när jag precis skrev att jag känner mig stark men det är just därför jag känner mig stark. För att jag böjar tillåta mig själv att inte alltid behöva vara stark. Jag har alltid skrattat bort jobbiga saker som egentligen gett mig ångest. Alltid sagt "ja visst kan jag göra det" när jag egentligen känner "nej jag klarar inte det" för i min hjärna har jag inte tillåtit mig själv att erkänna att jag inte klarar allt. För även om du klarar något rent fysiskt betyder det inte att det är värt att kompromissa ditt psykiska välmående för det. Jag måste bli bättre på att säga ifrån för på så vis blir jag bättre på att ta hand om mig själv. 

Vi måste tillåta oss själva att vara mänskliga helt enkelt!